Rickard Östman:

Men jag vet inte och jag förstår mig inte på, vad det har blivit för tider nu, för det är sådan hemskande brådska överallt. Och allting skall gå så fort. Det är precis som att den dagen är den siste. Förr i tiden, när jag växte upp, då gick det mycket lugnare till. Nu har de maskiner till allting, både att (till) sä- � sätta och så med, och skörda. Förr då gjorde vi alltihop � för hand och det hann vi med ändå. Och de � de skördar inte mer nu än vad vi gjorde förr i tiden. Och jag minns att jag � när jag plöjde med mina hästar, då plöj- � hann jag plöja ett tunnland om dagen. Och då hann jag sitta på plogen och vila mig och tända en pipa och röka och tänka. Nu plöjer de ett tunnland i halvtimmen, och de har inte tid att hälsa en gång, utan det bara körs så mycket de kan köra på. Så � och bråttom har de. Och när vi skulle skörda, när skördetiden kom, det var ingen brådska mer då, för det var en (par) tre här som ma- � började (begynte) se- � skära rågen, och kvinnfolken tog upp. Och det gick sitt vanliga � lika bra som det gör nu.

Och � men det har blivit hemskt konstiga tider, men att de har blivit bättre, det håller jag med om. Det har blivit mycket bättre tider än vad vi hade förr. För jag vet hur jag växte upp. Men detta här fina nu som de grillar och håller på med, det var likadant (som) mor gjorde när hon stekte strömming på halster. För � och likadant med det där nu fårfiolen � det hade de i varenda gård, spickekött kallade de det för. Och det var likadant då, förr i tiden, som det är nu. Och jag tyckte att � att jag växte upp rätt så bra och hyggligt (på) den tiden då.

Och visst hade de (på) den tiden våta varor också. Men � och det tillverkade de själva (på) den tiden när jag växte upp, det k- � kan jag säga. Men det användes aldrig i någon s- � övermåtta, utan jag kunde se att de tog någon kaffehalva när de frös och det var kallt. Och så använde de mycket de där våta varorna till sjukdomsfall. Det använde de, när det var några kreatur sjuka. Och det använde de likadant, när det var något fel på folken eller så. Var det någon som hade något magknip eller något, så var det bara det att, ja: �Tag dig en sup, så blir du bra!�. Och det var många gånger så hjälpte det. Och det � när det �

Det var en egentligen, som jag kommer ihåg, som gick (om)kring och botade kreatur. Och han ville alltid ha en halv kopp kaffe, och så ville han ha tre av matskedar brännvin i det, och i en flaska. Och det var en kvinna här på gården som misstänkte honom, för han hade varit på ett ställe förut hos ett kreatur som var sjukt och hi- � de hade en häst nu som var sjuk. Och när han gick ut på gården, så gick han lite konstigt, tyckte kvinnan. Så hon var misstänksam, att han kanhända hade tagit det där själv. Så hon följde efter honom när han hade kommit in i uthusen, så följde hon efter och s- � kikade genom en liten ruta som fanns i väggen. Och då stod gubben och drack ur � nu � flaskan själv. Och då öppnade kvinnan dörren och sa(de) så: �Nej, nej, min snälla farbror, det var ju hästen som skulle ha det!�. Men då s- � knäppte han händerna ihop, och så blåste han på hästen, och så sa(de) han till kvinnan: �Tyst, tyst, mor lilla, det är anden (el. andan) som gör det�, sa(de) han till kvinnan.